Helena Yourstone

jag bli så förundrad över folk ibland, hur kan de bete sig som så omännskligt?
aldrig tänka på hur ens omgivning påverkas, strunta helt och hållet vad folk säger åt en att göra,
man följer sina egna regler,
att du inte fattar någon gång att det är enbart du själv som tar skada av det du gör, men även dina allra närmaste runt omkring dig, tänjker du aldrig på dom, hur dom mår och du får dom att se ut i resten utav världens ögon?
det sägs ju att du har åkt på ett par nitar, men borde inte det göra dig mer ödmjuk om man nu kan kalla det fö det,
har en känsla av att du kommer sluta riktigt illa, det skulle vara nyttigt för dig, då kanske du förstår att du inte kan bestämma över allt och alla, du kan inte sätta vem som helst på plats,
alla är inte rädda för dig, den delen förstår jag verkligen inte,
hur fasiken du har fått in i din minimaliska hjärna att folk skulle vara rädd för dig, om man nu skulle vara det så måste dessa människor vara väldigt mesiga, elelr det är igentligen helt fel ord, men dom kan inte ha speciellt stort självförtroende, vad skulle du kunna göra dom, du skulle aldrig kunna skada dom.
men kom ihåg också när den dagen kommeroch du verkligen behöver hjälp,
så räkna inte med att varken jag eller någon annan komemr att hjälpa dig, inte efter hur du har behandlat oss,
aldrig mer kommer jag att hysa den mista känsla för dig.

På måndag så kommer det att vara en oerhört jobbig dag, då har et gått ett helt år sedan du somnade in för sista gången, men det känns inte som ett år, det känns inte ens som att det är sant att du är borta för all framtid, även på begravningen så kändes inte det att det var sant, men varför vill jag inte förstå att du är borta,
gud vad jag önskade att vi skull ha haft öppen kista, då kanske jag hade fått det avslut som ajg behöver,
för på sjukhuset när jag tog det sista farvälet, när du redan hade somnat in,
jag grät floder, det gjorde så ont inom mig, det såg ju bara ut som att du låg och sov, det var så otroligt lugnt, så fridfullt, det var en otroligt skön känsla,
men jag hoppas bara att du har det bra där du är nu, att du inte har ont längre,
att du är lycklig nu, att du har pepsi hos dig vid huvudgaveln, hoppas att du inte är sjuk längre,
hoppas att du har funnit den frid coh det lugn som du förtjänar att ha,
men du vet att jag saknar dig så otroligt mycket, det går inte en dag utan att du finns i mina tankar, jag vill ju bara veta att du har det bra, du har uppenbarat dig två eller tre gånger, då mådde du så bra, du hade ett sådant stort leende på läpparna, du skrattade högt och var såglad, så som du var innan sjukdomen tog över dig, men tackvare dina uppenbarelser så har jag fått ett inre lugn av att du förmodligen har det bra där duär nu, jag vet att dy finns vid våran sida och vakar över oss, hjälper oss med alla hinder som vi kan tänkas stöta på, nu behöver jag bara en lite puff till utav dig, du vet vad det gäller, behöver ditt stöd nu, det vet jag att jag har,.