olycka
2009-01-04 / 14:47:35
min stackars lilla plutt, pucko,
nej det är inte ditt fel att det gick så snett jag vet, men tycker så synd om dig,
detta förbenade underlag, inte konstgt att man får sladd på bilen,
bilen är i princip enbart skrot, men huvudsaken är faktiskt att du klarade dig,
lite små konstigt ändå,
för exakt samma sak hände ju min kära mor i april förra året,
hon voltade med bilen då med, men då var det vat5ten planing,
nu var det halt och så, men ni kommer ut utan skråma, förutom ena axeln, och skakis,
men inte undra på att man bli skakis, efetr en sådans mäll, att volta med bilen och hamna upp ocyh ner och bli hängandes,
lilla plutten, så glad att du klarade dig nästan helt utan skador, hade inte blivit glad om du hade skadat dig mer,
tycker ju faktiskt väldigt mycket om dig, mer än du kanske tror,
förstår inte hur jag klarade att inte visa några känslor när det var mamma det gällde, när jag var hos mamma på sjukhuset, var där ständigt hela dagarna, så var jag där för att stötta henne, jag grät inte eller liknandem, men det var kanske alla dessa känslor som kom under natten när jag skulle sova, kanske var då jag bröt ihop.
men allt jag kunde tänka på var att jag var tvunen att hjälpa mamma och att jag måste finnas där för henne så största stödet jag någonsin kunde vara, skolan sket jag i, kändes inte så jätte viktig när mamma låg på sjukhuset,
att behöva se bilen hur det såg ut, hur krossad den var, var så svårt att förstå att mamma hade klarat sig så pass bra som hon gjorde.
nej det är inte ditt fel att det gick så snett jag vet, men tycker så synd om dig,
detta förbenade underlag, inte konstgt att man får sladd på bilen,
bilen är i princip enbart skrot, men huvudsaken är faktiskt att du klarade dig,
lite små konstigt ändå,
för exakt samma sak hände ju min kära mor i april förra året,
hon voltade med bilen då med, men då var det vat5ten planing,
nu var det halt och så, men ni kommer ut utan skråma, förutom ena axeln, och skakis,
men inte undra på att man bli skakis, efetr en sådans mäll, att volta med bilen och hamna upp ocyh ner och bli hängandes,
lilla plutten, så glad att du klarade dig nästan helt utan skador, hade inte blivit glad om du hade skadat dig mer,
tycker ju faktiskt väldigt mycket om dig, mer än du kanske tror,
förstår inte hur jag klarade att inte visa några känslor när det var mamma det gällde, när jag var hos mamma på sjukhuset, var där ständigt hela dagarna, så var jag där för att stötta henne, jag grät inte eller liknandem, men det var kanske alla dessa känslor som kom under natten när jag skulle sova, kanske var då jag bröt ihop.
men allt jag kunde tänka på var att jag var tvunen att hjälpa mamma och att jag måste finnas där för henne så största stödet jag någonsin kunde vara, skolan sket jag i, kändes inte så jätte viktig när mamma låg på sjukhuset,
att behöva se bilen hur det såg ut, hur krossad den var, var så svårt att förstå att mamma hade klarat sig så pass bra som hon gjorde.
Kommentarer!
