ÄKTA
2009-05-21 / 16:03:31
tror fan i mig att jag har suttit i närmare 5-6 timmar non stopp med denna inlämningsuppgiften,
men jag tror nog att den känns som att den skulle vara klar nu,
är så riktigt stolt över den.
skriva det kan jag...
älskar att skriva,
har alltid älskat att skriva,
oavsett vad det gäller,
har mina block som är fulla med dikter och texter sen jag var runt 16 år.
det är ett bra jävla tag,
undrar om man borde få åldersnoja nu?
men den kommer väl den med när den väl känner för det.
har tänkt på en sak som jag stör mig så ofantligt på.
varför säger man att man ska älska varandra tills döden skiljer en åt.
men om den ena dör innan den andra,
slutar man plötsligt att älska den andra då?
det är ju helt sjuk egentligen,
då är det inte äkta kärlek.
äkta kärlek så spelar det ingen roll vad som händer,
ifall den ena skadas, dör eller någe liknande,
då slutar man inte älska den då,
jag tror inte på det.
om Y skulle försvinna *ta i trä*
inte fan skulle jag sluta älska honom för det,
han skulle alltid finnas i mitt hjärta, låst och orört, ingen skulle kunnna komma in där och ta de platsen.
det finns ett annat uttryck som Y och jag använder oss av.
och det gäller occ båda, om båda skulle försvinna.
vi pratade om det där med att dö av ett brustet hjärta.
dör man innan ett halvår efter att ens andre hälft gått vidare,
så dör man av ett brustet hjärta.
tänk det optimala, tänk om man kunde få dö samtidigt som sin älskade.
då slapp den andra lida över att den har förlorat sin älskade.
jag läste en artikel, kommer inte ihåg om det var Aftonbladet, Expressen eller NA,
men där var det en man som var svårt sjuk och låg på dödsbädden,
när hans fru sedan cca 50-60 år tillbaka blev svårt sjuk,
kommer inte ihåg varför dom var åtskilda, om det var för infektionsrisken eller liknande,
men när hon var nära att somna in så ringde hennes läkare till maken och la luren vid hennes öra,
där hon fick höra sin mans röst det sista hon hörde,
hans sista ord till henne var nåågot likanade med "sov gott min ängel/blomma"
6 månader senare dog han.
tårarna bara forsade ner när jag läste den artikeln,
hoppas att man får ett liknande äktenskap.
är det någon som vet vilken artikel jag menar så snälla ge mig adressen,
den beröde mig så djupt.
men jag tror nog att den känns som att den skulle vara klar nu,
är så riktigt stolt över den.
skriva det kan jag...
älskar att skriva,
har alltid älskat att skriva,
oavsett vad det gäller,
har mina block som är fulla med dikter och texter sen jag var runt 16 år.
det är ett bra jävla tag,
undrar om man borde få åldersnoja nu?
men den kommer väl den med när den väl känner för det.
har tänkt på en sak som jag stör mig så ofantligt på.
varför säger man att man ska älska varandra tills döden skiljer en åt.
men om den ena dör innan den andra,
slutar man plötsligt att älska den andra då?
det är ju helt sjuk egentligen,
då är det inte äkta kärlek.
äkta kärlek så spelar det ingen roll vad som händer,
ifall den ena skadas, dör eller någe liknande,
då slutar man inte älska den då,
jag tror inte på det.
om Y skulle försvinna *ta i trä*
inte fan skulle jag sluta älska honom för det,
han skulle alltid finnas i mitt hjärta, låst och orört, ingen skulle kunnna komma in där och ta de platsen.
det finns ett annat uttryck som Y och jag använder oss av.
och det gäller occ båda, om båda skulle försvinna.
vi pratade om det där med att dö av ett brustet hjärta.
dör man innan ett halvår efter att ens andre hälft gått vidare,
så dör man av ett brustet hjärta.
tänk det optimala, tänk om man kunde få dö samtidigt som sin älskade.
då slapp den andra lida över att den har förlorat sin älskade.
jag läste en artikel, kommer inte ihåg om det var Aftonbladet, Expressen eller NA,
men där var det en man som var svårt sjuk och låg på dödsbädden,
när hans fru sedan cca 50-60 år tillbaka blev svårt sjuk,
kommer inte ihåg varför dom var åtskilda, om det var för infektionsrisken eller liknande,
men när hon var nära att somna in så ringde hennes läkare till maken och la luren vid hennes öra,
där hon fick höra sin mans röst det sista hon hörde,
hans sista ord till henne var nåågot likanade med "sov gott min ängel/blomma"
6 månader senare dog han.
tårarna bara forsade ner när jag läste den artikeln,
hoppas att man får ett liknande äktenskap.
är det någon som vet vilken artikel jag menar så snälla ge mig adressen,
den beröde mig så djupt.
Kommentarer!
